|
 
Välkommen!
Januari 2005
"Klappade jag ihop" på jobbet. Jag hade drabbats av
utbrändhet.
Det har varit
mycket jobbigt och det är först nu som jag orkar berätta
om det.
UTBRÄND ”gå in i väggen” det kan inte hända mig
jag som ÄLSKAR mitt arbete som förskollärare........
Det hade varit mycket jobbigt på mitt arbete. Under 3½
år hade jag arbetat i 9 olika arbetslag med totalt 15
pers. varav flera var nya, och flera var outbildade som
jag skulle introducera och handleda. . Barngruppen var
dessutom mycket krävande och bestod av flera barn som
behövde extra stöd.
Jag arbetade på samma avdelning hela tiden. Det var
personer som kom och gick.
Jag var frisk och hade några få sjukdagar per år.
Jag älskade mitt jobb och jag var en duktig pedagog.
Flera barn i gruppen behövde stabilitet, men det var
svårt att tillgodose deras behov när det blev så många
personalbyten. Barngruppen var mycket jobbig. "jag
räckte inte till"
Och när en ny ung förskollärare började och fick mer lön
än mig, som jag dessutom skulle handleda blev jag mycket
irriterad och kände mig orättvist behandlad.
En dag sa det stopp !!!!!!
Visst hade jag varit trött, men jag tog lång julledighet
(hade
mycket komptid att ta ut)
Efter ledigheten började jag plötsligt en morgon att
gråta och kunde inte gå in till barngruppen.
Jag fattade inte vad som hände. Tog bilen hem och sov
och sov....
Tog kontakt med en läkare efter några dagar. Kunde inte
ta in vad hon sa utan ville bara bli sjukskriven en kort
tid. Då kände jag mig inte deprimerad utan bara oerhört
trött, trött
Men det tog lååååång tid innan jag blev frisk
Jag hade varit sjukskriven ett halvår när jag började
arbetsträna.
En termin var jag på en grann förskola, sen började
arbetsglädjen åter att spira och jag
återvände
till min gamla arbetsplats
I en månad arbetstränade jag 2 tim per dag på min
ordinarie förskola.
Som sedan ökades till att arbetsträna (utan krav)
2 tim och arbeta 2 tim.
De 2 tim jag arbetade, hade min chef schemalagt.
Jag skulle hålla i ett språkprojekt, med barn som hade
olika språkproblem.
Barnen delades upp i 4 grupper i veckan.
Efter en vecka sa jag till chefen att det ”var för
mycket för mig” då fick jag lättare arbetsuppgifter. (jag
kände att jag misslyckats)
Så var det semester...
Jag började arbeta halvtid efter semestern. Någon dag
första veckan fick jag ett häfte inför annalkande
planeringsdag, och höstens planering.
Min ordinarie arbetstid och min placering var skriven (utan
samtal med mig)
När jag läste det
fick jag en panikångest attack. En arbetskamrat tog hand
om mig.
Sen blev jag riktigt dålig......
Jag hade misslyckat igen.
Jag vågade inte gå ut.
Tänk om jag mötte någon förälder (som
hälsat mig välkommen åter efter sjukskrivningen)
Jag vågade inte ens gå till brevlådan och hämta posten
Jag hade då alla de typiska symptomen:
1)
Fysisk trötthet.
Sömnproblem.
Du blir inte tillräckligt utvilad fastän du sover det
antal timmar du brukar göra.
2)
Intellektuell trötthet
Sämre koncentrationsförmåga. Sämre minne.
3)
Emotionell trötthet
Panik. Tar lätt åt mig kritik, tvivlar på min
förmåga.
4)
Social trötthet
Slutar engagera mig känslomässigt. Är trött på
människor. Har lätt att isolera mig.
5)
Andlig trötthet
Försvagad livsvilja och meningsfullhet
Utbränd - som att vara fånge i sig själv
"Det är fruktansvärt jobbigt att tappa kontrollen." Att
inte kunna lita på sig själv.
Har du varit en sansad och välanpassad människa som hade
kontroll på sig själv och sitt arbete
Och plötsligt är du en främling för dig själv.
Du känner inte igen dig själv, dina reaktioner eller
känslor. Du känner dig tom och främmande. Vem är jag?
Du blir handlingsförlamad, orkar ingenting, det krävs en
kraftansträngning att duscha eller att gå till brevlådan
och hämta post.
Det känns som att sitta i en bubbla.
När du dessutom ser att dina anhöriga ser ledsna ut, gör
att du tappar livslusten, och känner att du bara är till
besvär.
Efter mitt misslyckade försök att återgå till arbetet
drabbades jag av
"Utmattnings syndrom" dvs. nu mådde jag dessutom mycket
psykiskt dåligt.
Min man tog
mig ut på en sväng med bilendå och då, men jag kunde inte åka
förbi min arbetsplats. för då fick
jag panik.
Jag isolerade
mig. Kunde inte kontakta någon, inte ens de närmaste.
Jag tror inte
att någon förstod hur sjuk jag egentligen var.
Läs socialstyrelsens artikel
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/389587AF-9ECD-4338-B84F-8A94415F4D0C/1069/200312319.pdf
Så här skriver
Marie Åsberg i en artikel på nätet:
"Utbränning
antas uppstå när en person av långvariga stressorer
hotas och hindras i sitt utförande av en roll som är
central för personens identitet. Rollen kan vara knuten
till såväl profession, försörjning, familj som ideell
verksamhet "
Brinna för att bli utbränd
Det finns en viss sanning i uttrycket att "man måste
brinna för att bli utbränd".
Många av dem
som drabbats av utbrändhet är ofta kreativa och
ambitiösa personer med ett mycket starkt engagemang i
sitt arbete - eller annan för den personen viktig
verksamhet - och med en "prestationsbaserad
självkänsla" (Hallsten). Självkänslan är kopplad till
det man presterar och andras godkännande av
prestationerna. En del av dem som drabbas av utbrändhet
har dålig insikt i vad de själva orkar med och kanske
också har svårt att säga nej till arbetsuppgifter och
att sätta gränser.
När det blir en kollision mellan en persons
professionella ideal och den verklighet personen
upplever på arbetsplatsen, till exempel nedskärningar
och minskade resurser, kan det vara början på en process
som slutar i utbrändhet. Man arbetar allt hårdare för
att uppnå det man tycker sig behöva uppnå och ofta
kanske utan stöd från chefer och ledning. Man tar i till
110 procent för att orka och någon tid för återhämtning
finns inte.
Detta kan pågå
i åratal tills någon form av kris, till exempel en
konflikt på jobbet, leder till att personen får ett
stressammanbrott. Marie Åsberg
Orättvisa stressar oss på jobbet
Det som stressar oss mest på arbetet är de sex faktorer
som den amerikanska forskaren Christina Maslach har
definierat:
– Den sista
punkten, värderingskonflikter, är särskilt vanlig inom
vården, påpekar Marie Åsberg.
Utbrändhet är arbetsrelaterat
Hög arbetsstress kan leda till ohälsa och för
tidig död, till exempel är risken att dö i hjärtinfarkt
dubbelt så hög vid arbetsstress.
– Och det här beror inte på individen, utan på jobbet.
Det vet man! säger Marie Åsberg.
Marie Åsberg skiljer på begreppen ”utbrändhet” och
”utmattningssyndrom”. Utbrändhet är enbart
arbetsrelaterad där symtomen på stress uttrycks genom
ökad cynism och ett kraftigt minskat engagemang i
arbetet. Utmattningssyndrom kan ha orsakats av hårt
arbete, arbetslöshet eller familjeproblem, det vill säga
att personen har utsatts för långvarig stress utan
tillräcklig återhämtning.
– Symtomen på utmattningssyndrom är en trötthet som inte
går att vila bort. Man kan få en rad både fysiska och
kognitiva symtom. Det påminner om fysisk överbelastning,
överträning. Till slut blir funktionerna bara sämre och
sämre och det tar lång tid att bli bra ifrån.
I februari 2007 (då
hade jag varit sjuk i två år)
fick jag genom förslag från försäkringskassan delta i
ett Rehab projekt i Haga Hälsoträdgård. Det blev min
räddning!
Vi var en grupp på 8 personer med blandade yrken och
kön. Tre av oss var förskollärare.
Jag var inte ensam och jag var inte
tokig.
Rehabilitering
- En väg
tillbaka
Haga
Hälsoträdgård erbjuder arbetslivsinriktad rehabilitering
med trädgårdsterapeutisk inriktning. Rehabprogrammet
vilar på en tvärvetenskaplig grund. Forskning och
erfarenheter kring såväl stress som naturens och
trädgårdens hälsobefrämjande effekter utgör
verksamhetens plattform. Vi utgår från individens behov
av balans mellan aktivitet och vila. Deltagaren får
tillägna sig olika fysiska, psykiska och intellektuella
färdigheter och strategier samt hitta friskfaktorer för
att bättre kunna hantera stress. Deltagaren får redskap
för att förbättra sin livssituation och återfå
arbetsförmågan.
Från den 23 feb – 1 juni träffades vi 8 varje fredag
tillsammans med 3 terapeuter.
Och efter detta kunde jag ta det stora steget
till att säga upp mig från mitt arbete som
förskollärare. Jag insåg att det inte var bra för min
hälsa att fortsätta arbeta, och jag orkade inte med att
hävda min ohälsa på försäkringskassan. Trots att jag
hela tiden hade blivit väl omhändertagen. Jag ville bli
fri, fri från krav. Min man var då nybliven pensionär.
Jag tror inte
att någon på min arbetsplats förstod hur sjuk jag var.
Nu idag Jan 2009 är det 4 år sen jag blev sjuk.
Min man och min yngsta dotter har hela tiden funnits vid
min sida.
När jag började följa med till mataffären och
fick panik där, sa min dotter, "titta upp i taket och
andas djup" då försvann attacken "Jag klarade
det!" Så med deras stöd har det bara gått framåt.
Jag är fortfarande mycket stresskänslig, har svårt med
krav, blir lätt trött och är mycket känslig. Men idag
kan jag vila och göra det jag vill.
Min yngsta dotter har i samråd med min man (och
mig)
skaffat en liten schäfervalp som vi är dag- matte/husse
till. Denna lilla varelse påverkar min hälsa mycket
positivt.
Nu i nov-09 mår jag mycket
bra.
Jag läser inte bloggar för
jag tycker att många skriver så mycket dumt där i.
Åsikter som de inte vågar
säga till personer direkt skriver de däremot i sin
blogg.
Av en händelse råkade jag
hamna på denna blogg som jag tycker att det står mycket
intressant i.
Från
utbrändhet till livslust
Tillbaka
|