|
Trevlig Helg !
Den
här bilden har många av oss när vi hör
julfirande.
Flera generationer och släktingar tillsammans, många
julklappar
och god mat.
Men för många människor är verkligheten en helt annan.
Det finns de som börjar få ångest så fort julskyltningen
börjar
och fasar för julen som bara innebär ensamhet och sorg.
Jag har lärt känna en man som skildes för ett antal år
sen
Efter en trasig barndom med skilda föräldrar och en
alkoholiserad
mamma som ständigt svek. Blev skilsmässan en katastrof.
Det här var en man med en bra position i livet, arbete
på bank och med
god ekonomi.
Ensamheten och känslan av att ha blivit övergiven bröt
långsamt ner
honom. Och den veckan barnen var hos mamman dövade han
sin ångest
med alkohol.
När sen ex. frun och barnen flyttade till en annan del
av landet rasade
allt.
Han söp bort jobbet, sin bil, körkortet, till slut
hade han bara sin
lägenhet och fyllkompisarna kvar.
Efter många års supande hade han nått botten.
Nu har han börjat att klättra uppåt igen, är med i AA,
får
läkarbehandling och stöd.
Men vägen uppåt är mycket längre och svårare än vägen
utför.
Alla vänner är borta, fyllkompisarna också.
Han måste skapa sig ett nytt socialt nätverk och det är
inte lätt
när han missat så många år.
Nu säljer han tidningen situation Stockholm. ( och får
ibland glåpord)
Det är ett stort steg från att ha varit bankanställd.
Julen för honom är absolut inte som på bilden ovan.
I år har han för första gången på många år planerat
inför julafton
som är den svåraste dagen på året, tycker han.
Först ska han jobba med att sälja tidningen, har han
köpt god mat,
hyrt några filmer och ska titta på Tv.
Den här killen har blivit en riktigt god vän, han är så
kärleksfull
medmänsklig och omtänksam på alla sätt.
Förra året gav han oss en liten julklapp, trots sin egen
stora ångest.
Jag beundrar den styrkan han har att orka ta sig upp
från botten
steg för steg.
Han brukar tacka för det stöd han får
Jag tror inte att han riktigt förstår att han med sitt
glada och positiva
sätt ger mig positiv energi i min vardag.
Tack Thomas för att du finns.
*
* *
Tillbaka |