ALLA HAR VI FEL OCH BRISTER

Alla har sina fel och brister", "ingen är ofelbar" eller "jag är bara människa" hör man ofta folk säga.
Vi vet att vi gör illa ibland.
I svepande och allmänna ordalag säger vi detta om oss själva.

Men hur många av oss vågar se de konkreta fel vi gör?
Hur många vågar inse att de faktiskt gjorde en annan människa mycket illa?
Och ännu värre... hur många klarar när någon konfronterar dem med ett grovt övertramp?

Vem blir inte arg och går till försvar?
En del kan berätta om när de gjorde bort sig.
Men det är inte samma sak som att ha gjort någon ledsen eller kanske skadat en medmänniska
Hur ofta berättar någon om det?

Det är alltid lättare att se andras fel.
Det är alltid lättare att förfasa sig över grannar, människor... andra länder... "dom andra"...

Det kanske bara är gradskillnader mellan att mörda och att förtala men det går skvallertackan sällan med på...
Hon tar det som ärekränkning...

Att tvingas be om förlåtelse är förödmjukande och försätter en i underläge.
Det är behagligare att trycka ner andra.

Och det blir hårt i samhället när djungelns lag råder.
När de skrupelfria blir starkast och den som går rakt fram utan reflektion över sig och sitt handlande blir den som premieras och hyllas.

Gör först upp med dina egna rejäla övertramp innan du påpekar din medmänniskas småfel!
 

          Tillbaka