ETT LIV ÄR SLUT
Skogens fulaste gran är död
Den föddes intill vägen
Växte upp i en syskonskara utan tillsyn
Han fick klara sig själv
Men han var en försynt och tystlåten yngling
Gjorde inget väsen av sig
Sträckte ut sina grenar på platser som ingen annan ville ha
Han var en särling
En udda varelse
De som såg honom reagerade olika
En del betraktade honom som något vedervärdigt
En del skrattade åt honom
Själv stod han tyst
Ingen vet vad han tänkte
Så en dag kom det någon som såg hans möjligheter
Såg skönheten i det annorlunda
Han sågades ner
Och till syskonens förtrytelse
togs han med hem för att bli julgran
Han kläddes i kulor av alla regnbågens färger
Glitter och ljus fullbordade verket.
Han strålade som ingen gran före honom gjort
Han var vacker och beundransvärd
Han levde
Han skänkte glädje och fröjd i huset
Han gjorde det med tillfredställelse
Han gav allt han hade av kraft och styrka
Så mycket att hans livskraft till slut sinade
Han orkade inte hålla kvar sina barr
Han var trött
Idag på morgonen var hans liv slut
Han bars försiktigt ut
En udda varelse som genom att få lite uppskattning
kunde leva upp och skänka sin omgivning
en fin stämmning
och stor glädje
Bosse Gren
