SAGAN OM DEN

          LILLA SÖTA KROKODILEN

En gammal saga ur ”Min skattkammare” från 40 talet, som min mamma läste för mig.

              Lite omarbetad av Gun Wahlberg -04

Det var en gång en liten krokodil, som var så otroligt liten och söt.

Han hade nyss krupit ur ägget i den heta sanden och kilade snabbt ned i floden för att bada tillsammans med sina syskon, som var så många att de var fler än en hel förskolegrupp.

Den lilla söta krokodilen vågade inte följa med sina syskon, då de simmade utför den stora floden. Han stannade kvar i den lilla viken där han hade hoppat ner.

Han kände sig lite ensam, så dagen därpå gick han upp på stranden för att promenera lite i solskenet.

Det var så vackert väder, så han tyckte att han kunde passa på att se sig lite omkring i världen.

Han följde en gångstig, och när den tog slut, kom han till en bred väg.

När han hade gått en bit, mötte han en liten flicka i ljusblå klänning, som kom springande med sitt hopprep.

Då hon fick syn på krokodilen, stannade hon och ropade:

-  O, en sådan liten och söt krokodil!

Krokodilen sa ingenting, men han tänkte:

-         O, en sådan liten söt flicka!

Flickan böjde sig ner och strök honom på ryggen med sitt pekfinger.

-         Lilla söta krokodil, följ med mig hem, sa hon

-         Det vill jag gärna, svarade den lilla söta krokodilen, och så följde han med.

Men han kunde inte springa så fort som flickan.

Då tog hon sitt röda hårband och band om hans hals och så lyfte hon upp honom i sin klänning och bar hem honom.

-         Kom mamma, ropade hon, kom och se på min lilla söta krokodil!

-         Ja, lilla Kerstin, sa hennes mamma, det var verkligen en riktigt söt liten  krokodil.

-         Var ska jag ha honom? Kan han ligga i min docksäng? Frågade flickan.

-         Nej, han tycker nog bättre om vatten, svarade mamman. Tag den stora salladsskålen i glas, och häll i lite vatten så kan du ha honom där.

-         Den lilla krokodilen fick nu bo i salladsskålen på matbordet, och där simmade han omkring och såg så lustig ut, att man måste skratta.

Han fick en liten träkloss att krypa upp på när han ville vila och sola sig.

Ibland fick han följa med flickan ut på promenad. Då band hon ett långt rött sidenband, om hans hals och ledde honom som en hund.

Människorna på gatorna vände sig om och sa:

-         O, en sådan söt liten krokodil!

Och när de kom hem berättade de:

-         I dag har vi sett den lilla söta krokodilen.

Efter promenaden fick krokodilen åter hoppa ner i sin salladsskål.

Pepparkaka och karameller spottade han ut, men små, små köttbitar tyckte han mycket om.

Den lilla söta krokodilen växte mycket fort och kunde en dag inte vända sig i salladsskålen.

-         Snälla mamma, sa flickan, var ska jag ha min lilla söta krokodil?

Salladsskålen är för liten.

-         Du får väl ha honom i tvättfatet, sa mamman.

-          

Och så flyttade krokodilen dit.

Varje dag fick han följa med Kerstin ut på promenad och leddes fortfarande i det röda sidenbandet. I nacken fick han en röd rosett och under hakan en liten plinga. Då kunde folk höra då han var ute och promenerade.

-         Den lilla söta krokodilen kommer, ropade de.

Han växte alldeles förskräckligt fort, och så fick han inte rum i tvättfatet.

-         Var ska jag ha min lilla söta krokodil? Frågade flickan. Tvättfatet är alldeles för litet.

-         Du kan ha honom i badkaret i badrummet, svarade hennes mamma.

Den lilla krokodilen flyttade till badkaret, där han kunde kravla upp själv.

Där hade han till en början ganska bra svängrum. Men han växte alldeles förskräckligt fort och han ville jämt ha mat.

Till frukost fick han fläskkotletter, till lunch köttgryta med ris och till kvällsmat fick han köttbullar och makaroner, och ibland fick han kyckling också för han tyckte inte om efterrätter, glass eller godis.

Snart var han så stor att han inte hade mycket svängrum i badkaret.

Men han kallades i alla fall för den lilla söta krokodilen, fastän han var så stor och tjock, att man kunde bli rädd för honom.

Varje dag gick flickan och den lilla söta krokodilen, som varken var liten eller söt, ut och promenerade.

Människor och hundar och hästar tyckte att han såg mycket farlig ut och sprang så mycket de orkade, då de såg honom eller hörde hans pingla.

Ja bilarna var också rädda att han skulle äta upp dem.

De tjöt och tutade så att dammet virvlade.

Den lilla flickan var inte alls rädd. Hon ledde den lilla söta krokodilen som varken var liten eller söt, i det röda sidenbandet.

Han följde snällt med och nafsade henne aldrig i benen.

Å, så rysligt tjock och tung och lång han blev! Han fick inte rum i badkaret.

Var ska jag ha min lilla söta krokodil? Frågade flickan. Badkaret är för litet.

-         Ja, det vet jag verkligen inte, sa hennes mamma. Han får väl rulla ihop sig i badkaret så gott han kan och stjärten kan ju hänga utanför.

Krokodilen krökte sig så mycket som möjligt, och sjtärten hängde han utanför.

Det blev så obekvämt att det gjorde ont i kroppen. Han kunde inte låta bli att gråta.

-         O, min lilla söta krokodil, gråt inte sa den lilla flickan och torkade hans tårar med sin näsduk.

-         Det är bara krokodiltårar, sa hennes mamma.

-         Ja, det är det ju, sa Kerstin, men för en krokodil ät det ju inte roligt att gråta i alla fall.

Flickan låg vaken om natten och funderade var hon skulle göra av sin lilla söta krokodil, som blivit så förskräckligt stor. Men hon kunde inte hitta på något.

När krokodilen dagen därpå ätit sina frukostkotletter, knöt flickan det röda sidenbandet om hans hals och så gick de ut på stan.

-         I det där trånga badkaret vill jag inte ligga mer, tänkte krokodilen

De gick över en bro. Den lilla, stora, söta, fula krokodilen gjorde ett hopp och dök ner i vattnet.

Så tittade han upp med huvudet och ropade:

-         Jag vill inte ligga mer i badkaret, nu simmar jag hem till min flod.

Adjö, lilla Kerstin, hälsa till din mamma.

Så viftade han farväl med stjärten, och den lilla flickan stod på bron och vinkade med sin hand.  

Författare okänd

Snipp snapp snut så var den här sagan slut

            Tillbaka