Grafk
köpt hos

VÄLKOMMEN!
Här kan du läsa en saga om:
När fröken kom bort
Gun Wahlberg 2006
Det var en gång
en liten trollflicka som hette Trulsa.
Hon bodde i
Storskogen med sin mamma, pappa och tre äldre syskon .
På mornarna
gick Trulsas syskon till skolan och pappan brukade gå
långt, långt bort och leta mat.
Hela dagarna
var Trulsa ensam hemma med sin mamma, för
det fanns ingen
förskola (dagis) för trollbarn i Storskogen.
Och det fanns
inte heller några trollungar i närheten som hon kunde
leka med.
Hon brukade gå
ut i skogen och leka med djurens barn, men det var ju
inte lika roligt som att leka med kompisar, för djuren
kunde ju inte prata.
En gång i
höstas sa Trulsa
” Trollmor
får jag gå ut i skogen och leker med ekorrungarna.?”
Trollmor
svarade:
”Javisst får
du det lilla vän, men tänk på att inte gå för långt
bort, för nu är människorna alldeles galna och springer
runt och letar bär och svamp i skogen. Och du vet väl
hur farliga människorna kan vara.
Och de hatar
troll, och särskilt trollungar.”
Ja det visste
lilla Trulsa, för Trollmor hade nog tusen gånger
berättat hur elaka och farliga människorna är mot troll.
Och hur elaka
och dumma de ser ut, dom har rakt gult hår och det låter
hemskt när de pratar.
Man måste hålla
för öronen för att inte få ont i dem, så illa låter det.
Och vilken
äcklig mat som de äter då!
Så nog skulle
lilla Trulsa akta sig för människorna.
Hon gick den
lilla stigen för att hälsa på ekorrungarna.
Långt bort på
andra sidan av Storskogen låg förskolan Barndomslandet.
Det var en
förskola för människobarn.
På avdelningen
Trollskogen,
var det 20 barn och fröknarna hette,
Mia, Elin, Linnea
och
Lisen.
Lisen brukade
kalla barnen för: ”mina gulliga trollungar”
En onsdag i
höstas packade fröknarna och barnen som vanligt sina
ryggsäckar, för att gå till skogen.
Fröken Elin sa:
”Glöm inte
att packa ner era tygpåsar, för vi ska leta efter olika
saker idag, och kom ihåg vattenflaskorna.”
Barnen fick var
sitt stort rött äpple som de också packade ner.
Så gick de till
skogen.
Fröken Linnea
gick först och sen gick alla två och två på ett led
efter.
Det var lång
väg att gå till deras samlingsplats som var den stora,
stora ”mammagran”
När de kom fram
tog de av sina ryggsäckar, satte sig som vanligt på sina
sittunderlag i en ring, och drack lite ur sina
vattenflaskor.
Fröken Mia
berättade att idag skulle de plocka kottar och pinnar
”Så ta nu
upp er tygpåsar ur ryggsäckarna och börja leta”
sa hon.
Fröken Lisen
stoppade en plastpåse i fickan, för hon hoppades att
hitta några kantareller.
Lisen älskar
stekta kantareller på en hårdbröd smörgås.
Hon gick längre
och längre in i skogen.
Så såg hon att
det lyste gult längre bort i en skogsglänta, hon
skyndade sig dit.
Och mycket
riktigt där växte några stora fina kantareller.
Hon plockade
dem och så såg hon några till lite längre bort, och
sprang dit, och där borta såg hon ännu fler och ännu
fler.
Hon blev så
ivrig att hon gick längre och längre bort från de andra.
Plötsligt hörde
hon hur det prasslade i en buske bakom sig.
Hon vände sig
om och upptäckte att hon…… inte visste var hon var.
Hon började
ropa efter barnen.
”Mina
gulliga trollungar, var är ni! ”
Trulsa hon hade
gått till ekorrungarna men de satt högt uppe i boet och
sov.
Plötsligt hörde
hon något som prasslade bakom en buske.
Hon kikade fram
och såg en MÄNNISKA!!!.
”Men hon ser
inte otäck eller farlig ut, jag tycker att hon ser söt
ut”
tänkte Trulsa där hon stod i busken
”Och hon har
ju inte långt gult hår, hennes hår ser nästan ut som
mitt, lockigt och trassligt och med en vacker brun färg”
Och plötsligt
började människan ropa,
”Mina
gulliga trollungar, var är ni! ”
Trulsa tänkte
hålla för öronen.
”Va? ……
Människans röst är ju vacker! ”
”Men”
, sa Trulsa för sig själv ”människan ropar ju på mig,
jag är ju en trollunge!”
Trulsa blev
inte rädd, utan mycket nyfiken.
Så hörde hon
hur människan ropade igen:
”Mina
gulliga trollungar, jag har gått vilse, ni måste hjälpa
mig !”
Men det var
ingen som svarade, för Lisen var alldeles för långt bort
för att barnen skulle höra henne.
Lisen började
se lite ledsen och orolig ut.
Då kröp Trulsa
fram ur busken, och sa ”jag kan hjälpa dig för jag
hittar överallt i skogen”
Under tiden
hade fröknarna Elin och Linnea samlat ihop barnen.
De satt i en
ring och åt äpple, när Lisen kom gående med en liten
trollunge i handen.
Under
promenaden till barnen hade Trulsa berättat för fröken
Lisen att hon inte hade några kompisar att leka med.
”Jag lovar
att du kommer att få många barn att leka med”
sa Lisen
När de kom fram
till barngruppen blev Trulsa lite blyg, så hon fick
sitta i fröken Lisens knä.
Och ni kan
tänka er vad barnen tittade på trollungen.
Fröken Lisen
berättade för barnen att trollungen hette Trulsa, för
hon vågade inte prata själv.
Fröken Linnea
bjöd Trulsa på ett rött äpple.
Först vågade
inte Trulsa smaka, men när hon såg att alla barnen åt,
då tog hon en liten tugga.
Och aldrig hade hon ätit något så gott
!!
Trulsa
berättade för Lisen vad trollmamman hade sagt om
människorna.
”Nu kommer
nog Trollmor att bli arg på mig”
sa Trulsa.
”Du ska
berätta att du har träffat oss, och att din mamma kan få
träffa oss nästa onsdag då vi kommer till skogen”
sa fröken Lisen ” Och berätta att vi är inte alls
farliga”
Trulsa och
barnen lekte en liten stund innan det var dags för
Trulsa att ge
sig hem till sin mamma och för barnen att gå tillbaka
till sin förskola.
”Nu får ni
alla ge Trulsa en kompiskram
” sa fröken Mia innan de gick.
Då sa fröken
Elin ”Jag vill också ge Trulsa en kram”
”Det vill
jag med”
ropade fröknarna Lisen, Mia och Linnea
När Trulsa
promenerade hem tänkte hon:
” Jag har
aldrig fått någon kompiskram förut och idag fick jag
jätte många!
Åh ! Vad
jag längtar till nästa onsdag, för då ska jag leka med
mina nya kompisar igen.”
Trulsa sjöng en
sång som hon hittade på.
TRULSAS SÅNG
Melodi: Imse vimse spindel….
Jag heter
Trulsa
å´ ja´ e´ ett troll.
Jag bor i skogen
å´ de´ e´ så kul
Alla mina vänner
kommer snart till mej
å´ då ska vi leka,
springa å´ ha kul.
Fick Trulsa
leka med barnen igen?
Och tror ni att
Trollmor vågade träffa människorna?
Tillbaka
|