|
Skriven av Jenny
Westerlund och Ingela Öqvist baserad på sången "Spökfamiljen"
Spökfamiljen på promenad
Det var en gång en spökfamilj som var ute och gick, Det var förstås på natten.
1 Spökpappan gick först.
2 Sedan gick spökmamman som bar minsta spökbarnet i famnen.
3 Och sist gick storebror som bar på katten. De ropade bu-hu så det ekade i bergen, och var och en som hörde det, han ryste in i märgen.
4 Då tappade lilla spökbarnet sin napp och började skrika.
5 Den stackars katten blev så rädd att den sprang till skogs
6 Och minsta spökbarnet grät efter nappen,….
7 ….och storebror efter katten
8 Och vita spöken fladdrade omkring där i skogen alla de små skogsmössen sprang rädda till sina bon.
9 Den enda som vågade sig fram var den stora björnen ”vad är det som står på?” undrade björnen ”Lillasyster har tappat sin napp, och katten har sprungit iväg” sa spökpappan. ”Om ni slutar att låta så förfärligt ska jag hjälpa er” sa björnen
10 När spökbarnen slutade skrika, kom katten fram av sig själv. Och gissa vad den hade i munnen? Jo, minsta spökbarnets napp!
11 Sen hängde de sina lakan upp på en gammal gran
12 Och badade i sjön Ugglesump…..
13 där ugglan hoade.
14 Och månen lyste kall och blek, det var som sagt om natten,
15 och spöksim sam de allihop fast kattsim sam ju katten.
Kan ni se spökena bada? Nä, spöken som tar av sina lakan är ju osynliga)
Vill du ha bilderna i original storlek så kan du maila till mig.
|
