|
Så här tänkte och gjorde jag för att utveckla barnens empatiska förmåga
För att utveckla barnens empatiförmåga måste man också lyfta fram barnens olikheter och olika behov.
Ett sätt är att barnen själva får berätta om saker som de tycker är svåra. Men för att våga det måste vi naturligtvis stärka deras självkänsla och trygghet i gruppen.
Alla människor är duktiga på något. Oftast är vi bra på olika saker. Jag tror att det är viktigt för självkänslan att vi själva vet och känner att vi är bra på något. Får vi dessutom höra av våra vänner att det finns ytterligare saker som de tycker att vi är bra på, då stärks självkänslan och självförtroendet ännu mer. Vi känner oss nöjda med oss själva och i den grupp vi befinner oss i.
Självkänsla - att känna sig värdefull. Självförtroende - det du kan.
Så här jobbade vi med 5-åringarna
Varje dag på samlingen fick några barn berätta vad de var bra på. Jag valde först ut ett av de ”modiga barnen” och ställde frågan: ”Pelle vad är du bra på?” Jag antecknade det han sa och ställde sedan ytterligare en fråga till barngruppen: ”Vad tycker ni att Pelle är bra på?” Jag antecknade även det. Se här vad de svarade
Efter ett par dagar då alla barn deltagit skrev jag rent svaren och läste upp dem för hela barngruppen. Vi upptäckte då att flera av barnen var bra på samma saker men också på många olika saker. Det ledde till många bra diskussioner i barngruppen.
Jag satte upp det som barnen svarat synligt på väggen så att alla kunde läsa. Föräldrarna deltog mycket i detta arbete utan att de var riktigt medvetna om det. Malins mamma läste att Johan var duktig på att bygga kojor och sa sen till honom då han stod bredvid ”Jaha, Johan du är duktig på att bygga kojor. Vad är det för kojor?” Oj, vad Johan växte!
När vi sedan ”jobbat” med det här ett tag kunde vi fortsätta med det som var svårt för barnen. Jag stöttade dem mycket i att våga berätta och fick även vägleda dem lite. T.ex.. hur tycker du att det är att sitta stilla?.....osv. Jag antecknade svaren för mig själv, för jag tyckte att det räckte med att barnen vågade berätta det för varandra.
Det ledde också till många bra diskussioner i barngruppen.
Anteckningarna kunde jag använda till tema i mina dockspel. Där kan dockan Elsa vara arg slåss och förstöra..... Pelle säga jag vill inte.......osv. Fråga barnen ”varför gör dom så?” ”Hur ska man hjälpa till?” Barnen kommer med otroliga lösningar. Senare kan vi prata om det som barnen själva har svårt med.
Hur ska vi hjälpa Malin som tycker att det är svårt att prata i samlingen... och David som tycker att det är svårt att rita........och Olle som förstör och bråkar.......och Lisa som ofta säger ”jag vill inte”?
Jag tycker att vi alla både barn och vuxna ska hjälpa de barn som har det svårt. Lyfter vi fram problemen på ett varsamt sätt och låter barnen komma med förslag.
En gång hade jag ett barn som inte kunde begränsa sig utan blev arg och aggressiv när han inte fick som han ville. Efter en diskussion om hur vi skulle hjälpa Pelle kom ett barn med förslaget att vi skulle säga Stopp. På så sätt kom STOPPKNAPPEN att bli ett begrepp. Den har jag sedan i många år använt för att förklara för barnen att en del barn kan bråka och förstöra andra barns lek. ”Han /hon är inte elak utan har svårt med STOPPKNAPPEN. Vi måste hjälpa honom/ henne att lära sig stoppet. Vad är acceptabelt att göra när man är arg?
STOPPKNAPPEN
Hur ska jag min ilska kunna stoppa
När jag är så arg, så jag vill hoppa
Slår till kompisen som faller i gråt
Fröken säger ”krama och gör förlåt”
”och det ska du dig lära”
Jag tror att jag måste svära
Fröken säger argt att det vill hon inte höra
Men hur ska jag då med ilskan göra?
Jag stampar och skriker rakt ut
Och då..................då tog ilskan slut.
Gun -03
Jag tycker också att det är viktigt att bekräfta vad / hur barnen har utvecklats. Jag brukade lite då och då i samlingen säga ”Kommer du ihåg ......... hur du tyckte att det var svårt med ..........? Och nu kan du det!” Alla barn måste benämnas och det är inte svårt att hitta på något att säga till varje barn. Och är dessutom barngruppen van vid att liknande samtal så hjälper de automatiskt till.
Ett annat underlag för diskussioner om känslor
Jag ställde frågan till barngruppen: Vad är att retas? Barnen var 4 och 5 år. Det är viktigt att alla barn får svara på fråga och det gör ingenting att de säger samma sak som någon annan. Alla ska vara delaktiga, ibland får man locka fram ett svar.
VAD ÄR ATT RETAS? Så här kan svaren se ut.
*När man säger dumma saker och slåss. *Om man är ute och leker en rolig lek, om nån frågar om dom får vá med, säger man nej, om den då säger: ”du får inte komma hem till mej!” då retas man.
*Om man skrattar när nån ramlar *Om man säger kiss o bajs *När man puttar varandra nerför cyklar. *Om man säger ”vilka fula kläder du har!” *När man säger ”Du får inte vá me!!” *Att sparkas *När man snor grejer av varann. *När man säger ”Du får inte komma på mitt kalas!” *När man säger dumma saker till varann *När man bara petar o petar på mej i samlingen Osv................
Ställer vi frågan ”Hur känns det då? Tänk vad mycket underlag för diskussioner om känslor och empati
* Tag vara på barnens ”signaler” tex. när du hör ”fröken han retas!” eller ”fröken jag får inte vara med!” ”Fröken han slog mig” Använd dockor och spela upp situationerna för barnen och fråga dem: ”Hur ska de göra nu?” Låt barnen komma med lösningar.
* Klipp ut bilder ur tidningar, sätt upp på väggen och samtala kring. *Låt barnen rita teckningar om olika händelser. Ställ frågor och skriv det på teckningen. Sätt på väggen och samtala kring.
* Sagopåsar med olika sagor, lyft fram figurernas känslor.
* Låt ett barn vara med dig och spela dockteater Spela upp ett BVC besök som en docka är rädd för.
* När vi läst eller dramatiserat sagor, ta för vana att ställa frågor om känslor. Hur kände sig Guldlock när hon vaknade och såg de tre björnarna? Hur kände sig prinsessan på ärten när hon stod i regnet? Hur kände sig den lilla bocken Bruse då han gick först över bron? Varför var trollet arg?
* Tag för vana att i vardagsarbetet ofta, ofta ställa frågor om känslor. Då hjälper du dem att sätta ord på sina känslor.
* Tag alla barnens känslor på allvar, det kan aldrig vara fel att ”känna”. Men ibland behöver de hjälp med att sätta ord på dem istället För att slåss eller gnälla.
* Ibland behöver vi lära ett barn att bli arg, (Visa med din kropp och ord)
ATT ARBETA MED SIG SJÄLV SOM REDSKAP
Att arbeta med små människor är ett mycket kvalificerat arbete, som ställer stora krav på reflektion, nyfikenhet, inlevelseförmåga och uttrycksförmåga hos oss pedagoger. Det är en process som kan utmana vår uthållighet. Och det är ibland både svårt och smärtsamt att granska sitt arbetssätt och göra sig medveten om sina egna attityder och förhållningssätt och hur dessa påverkar barn.
Men vill du arbeta med att öka barns möjligheter till känslomässig utveckling, så kommer du att komma i kontakt med dina egna kända och okända känslor. Som vuxen får du en ny chans att utvecklas när du möter dessa känslor hos ett barn.
”Skall man verkligen lyckas ta en människa till en bestämd plats, Måste man först och främst söka henne där hon är och börja där” Kirekgaard
|
