|
Empati
Jag har alltid varit intresserad av varför människor gör som de gör. Som förskollärare tyckte jag att det var ett av mina huvuduppdrag att hjälpa barn att utveckla sin Empatiska förmåga.
Under åren har jag gått på otaliga föreläsningar, läst mängder av böcker i ämnet och under mina år i förskolan höll jag själv föreläsningar i ämnet om vad jag tyckte var viktigt i EMPATI OCH KONFLIKTLÖSNING för förskolepersonal och föräldrar
Här presenterar jag lite av det som jag föreläste om. Om konfliklösning kan du läsa här:
Vad är EMPATI? Om vi säger medkänsla så blir det mycket enklare att förklara.
MED-KÄNSLA
Slår vi upp orden MED och KÄNSLA i uppslagsboken står det som förklaring:
MED = tillsammans med någon, delaktig i något KÄNSLA = något man upplever eller känner.
MEDKÄNSLA: Något man känner, upplever och är delaktig i, En känsla eller upplevelse tillsammans med någon.
”Jag tror att hela medmänsklighetens fortsatta existens är baserad på medkänsla” DALAI LAMA
EMPATI förmågan att kunna leva sig in i en annans situation och förstå hur andra har det
När du ser att ett litet barn börjar gråta för att det ser ett annat barn gråta, då har du sett ett exempel på barnets empatiska förmåga.
Empati är en medfödd förmåga. Men det kommer an på de vuxna i barnets omgivning om empatin utvecklas eller bromsas.
Föräldrarna är självklart de viktigaste personerna i ett barns liv, och det är de som är mest betydelsefulla för sina barns empatiska utveckling.
Men alla vuxna i barnets omgivning har ansvar. Allt det vi gör och säger påverkar barnen. Men också allt det som vi inte gör och inte säger.
Martin Luther King sa en gång: ”Det värsta är inte de onda människornas onska, Utan de goda människornas tystnad”
Inga Sylvander skriver i sin bok Empati – Känna – Förstå och växa:
”Vi inriktar oss i första hand på att stoppa våld och destruktivitet och glömmer ofta att stödja det goda Visst anser vi rent moraliskt att man ska vara snäll och hjälpsam men det är inlärt och ytligare än förmågan till empati ”
Det är ganska lätt att ”dressera ” barn. Man kan få dem att säga det magiska ordet FÖRLÅT så fort det anses påkallat. Man kan lätt få ett barn att hålla med om att man inte skall slåss eller retas.
Hur undviker man dem att omsätta det i praktiken och verkligen känna med varandra?
Hur undviker man att det blir till en läpparnas bekännelse, en ytans kosmetik, som innebär att man visst kan slåss eller retas – bara en vuxen inte ser det –
Hur ofta har vi inte sett hur ett barn kan slå en kamrat och sedan reflexmässigt säger förlåt. ”Man får slå bara man säger ”förlåt” då är det helt okey. Det är ett inlärt beteende som inte bottnar i någon egen genuin känsla eller övertygelse.
Hur kan vi befrämja en genuin medkänsla och inlevelse förmåga som barn tar till sig och gör till sin egen.
* Kan man lära sig empati? * Är inte det en förmåga vi antingen har mer eller mindre, eller kanske saknar? * Handlar det inte lite om hur man är som person?
Det är en vanlig missuppfattning att den empatiska förmågan är opåverkbar hos människan. Den empatiska förmågan varierar hos barn och pedagoger som bland alla andra vuxna. En del av oss har under tidiga år vuxit in i ett empatiskt förhållningssätt, andra inte.
Vår empatiska förmåga präglas också av graden av självkänsla och trygghet. Ökar vår självkänsla och trygghet så ökar också den empatiska förmågan. Det gäller även hos oss vuxna t.ex.. i vår yrkesroll.
Språkutveckling liksom lekutveckling är nära sammanflätade med den empatiska förmågan
På min förskola diskuterade vi om hur ensamma och utsatta barnen kan vara på skolgårdarna (lärarna kan inte se allt som händer) Hur ska vi rusta dem inför detta? Vi kom fram till att ”pränta in ” följande i barnen. När du ser att någon är ledsen ska du trösta, även om du inte vet varför eller inte själv är orsaken. Klarar man inte av att trösta så ber man en kompis att hämta en vuxen.
Lär barnen när de är riktigt små: Ingen som är ledsen ska behöva vara ensam. En stannar kvar och en hämtar en vuxen.
Vi måste också ge barnen en chans att trösta varandra. Om vi står en bit ifrån och ser att någon gjort sig lite illa, eller är ledsen för något annat, kan vi be en kompis som är i närheten att trösta medan vi tittar lite i ögonvrån.
Barn som i hem, förskola och skola möts av empati växer till i sin empatiska förmåga. Barnet behöver tränas och utvecklas i sin empati både i relationen till vuxna och till andra barn.
När vi möter barnet med kärlek lägger vi grunden för barnets trygghet till oss föräldrar, i barngruppen och i relation till oss som pedagoger.
* När tryggheten växer, vågar barnet visa mer av vad det tänker och känner. * Möts barnet då av vår empati, ökar det barnets trygghet, tro och förståelse för sin egen person. * Barnet får då möjlighet att utnyttja sina resurser allt bättre. * Barnet växer i kunskap och färdigheter.
Det finns ytterligare en viktig förutsättning för att vi i hemmet, inom förskolan och skolan ska kunna stimulera en så viktig positiv utveckling, det är att barnet ständigt möts av respekt från oss vuxna, föräldrar och pedagoger.
Jag tror att det allra viktigaste vi kan ägna vår kraft och koncentration åt i arbetet med barn är att ladda dem, stärka och bekräfta deras egen drivkraft till medkänsla och inlevelse.
Det finns inga genvägar. Ett beteendebygge utan en stark grund rasar lätt ihop så snart den yttre kontrollen försvinner
När vi vuxna uppmuntrar och berömmer barnen att vara hjälpsamma mot varandra är det som att lägga in ved i den empatiska lågan.
Tänk att få hjälp av en jämngammal kamrat med att knäppa upp galonbyxorna eller att dra av de svåra stövlarna, när ”fröken” har fullt upp i hallen. Det är en positiv upplevelse både för den som blir hjälpt och och den som hjälper till. Om ”fröken” dessutom uppmärksammar det, sitter den positiva känslan kvar länge hos bägge barnen. Och vilka bra förebilder de blir för de övriga barnen i gruppen.
Jag tror att det är viktigt att barn lär sig att be om hjälp och hjälpa sina kamrater, särskilt i skolan där det finns färre vuxna i barngrupperna än i förskolan.
Och som Martin Luther King sa: ”Det värsta är inte de onda människornas ondska, Utan de goda människornas tystnad”
Därför är det viktigt att vi ”goda vuxna” tar oss tid att försöka förklara och framför allt diskutera med barnen om det ”onda” som händer omkring oss. Barn ser och hör mycket mer än vi kanske anar. I nyhetssändningarna som de kanske ser ibland, och även i barnprogram hör de ord och ser bilder flimra förbi, och ibland är det hemska bilder och handlingar som de inte förstår men hör och ser. Är vi vuxna då tysta, är det för barnet som om vi accepterar det onda som sker.
Vad tycker vi om allt klotter och nedskräpning på stan, Vad tycker vi om att busskurerna är sönderslagna efter helger, Vad tycker vi när vi ser några barn som bråkar med varandra osv.
Vill vi att våra egna barn ska hålla på med det? Naturligtvis inte, ändå gör de mycket av det bakom vår rygg. Alla barn (och vuxna) gör dumma saker ibland .
Jag tror att det är viktigt att barn får hjälpa till att rätta till, när de har gjort något tokigt. D.v.s. ta konsekvensen av sina fel och dumheter. Och det är viktigt att vi vägleder dem och ställer de krav som de är mogna för. Barn är ju oftast impulsstyrda och vi behöver hjälpa dem att sätta på STOPPKNAPPEN
På min avd brukade vi avsluta samlingen med att ställa oss i ring och skicka en svag handtryckning runt i ringen. En dag föreslog ett barn att vi skulle skicka ”en titt” istället. Det gav oss en enorm känsla när vi såg barnen skicka sina blickar runt i ringen. Det gav oss tankarna: ”Vi behöver träna barnen att titta varandra i ögonen”.
”Empati är det som gör människan mäsklig Den brinner som en klar liten låga inom varje människoliv. Lägger vi med ved på brasan kommer den att ta sig och Brinna som ett klart ljus. Utan bränsle falnar lågan och hotar att läckas ut”
Ur utbildningsradions program SMÅ BARNS EMPATI
|
