KONFLIKTHANTERING

Jag anser att ett av mina huvuduppdrag som förskollärare och pedagog i

förskolan är att ge barnen bra redskap för att kunna reda ut konflikter själva. 

Under de snart 30 år som jag har arbetat i förskolan har jag läst många böcker och lyssnat på många föreläsningar om de utåtagerande barnen som ofta kommer i konflikt med sina kamrater.

Britta Lidstrand som var min metodik lärare på den nu nerlagdaLärarhögskolan i  Södertälje  där jag gjorde min förskollärareutbildning har också lärt mig mycket om barn i konflikt.

Mina egna erfarenheter tillsammans med barn, arbetskamrater,föräldrar och olika handledare genom åren har gjort att jag harskaffat mig mycket erfarenheter inom arbetet med att stötta barn i konflikt.

För ett par år sen skrev jag ner mina erfarenheter och höll ett par föreläsningar för att dela med mig av mina erfarenheter.

Här har jag skrivit ner lite av detta.

En av grunderna i barnens empatiutveckling är att kunna se kamratens perspektiv i en konflikt. Och det behöver de  oftast vuxenstöd till att utveckla.

För att kunna hjälpa barnen i denna empatiutveckling behöver vi vuxna försöka sätta oss in i hur barnen tänker då de är arga på en kamrat.

       "Att utveckla och stödja barns empatiska förmåga 

          är på sikt den viktigaste fredsfaktorn”  

Utvecklingsförloppet för barn i en konflikt

             *      Först är den andre ”dum”

             *     Sen kan barnet förstå att vi faktiskt var två.

             *      Sen kan barnet se sitt eget agerande.

             *      Sen kan barnet förstå varför.

Tänk på dig själv när du är arg på någon, t.ex. din kille/tjej.

Inte kan du genast sätta dig in i hans / hennes situation,

utan du tycker oftast synd om dig själv och tycker att han/hon är dum och som inte fattar någonting.

När du har lugnat ner dig kan du se situationen annorlunda och kanske mer förnuftigt och kanske också förstå honom /henne (lite grann)

Det är ett ganska avancerat känsloarbete och det behöver barnen få hjälp och tid att lära sig, med stöd från oss vuxna.

                 * Tvinga aldrig barnet att be om förlåtelse.

                     Du kan aldrig tvinga någon att ångra sig.

                 * Att säga förlåt kan lätt bli en tom fras,

            en eftergift åt de vuxnas krav.

               Man lär sig inte att göra rätt

                              av att bli

                bestraffad när man gör fel !

Det grundläggande är att vi ska hjälpa barnen att reda ut sin situation, inte skuldbelägga utan hjälpa dem och båda behöver hjälp

Om någon springer ifrån vid en konflikt beror det oftast att barnet är rädd.

Rädd för att det vet så väl att man inte får slåss, men impulsen tog över.

Barnet kanske inte är riktigt moget för att förstå orsak o verkan.

Då måste du springa efter. Det är kanske det barnet som först behöver hjälp.

Ingen ska behöva vara ensam och rädd. Om barnet sparkar och slåss, håll i tills det har lugnat ner sig.

          Den vuxnes tröst och bekräftelse

       av barnets känslor är en viktig förebild

Om två barn börjar att slåss är det bäst att ta isär dem, och håll i om det behövs.

Det är ingen idé att fråga varför de slåss,

”varför slog du honom”   det kan de oftast inte svara objektivt på. Först är de så upptagna med sin egen situation.

      Vad var det som hände?     Hur blev det så här?

            Vad var det som hände är inte samma sak som varför.

           Vad var det som hände?         Hur blev det så här? 

Ingen känner sig skuldbelagd och båda har då lättare att berätta utifrån sin egen upplevelse.

          "Han tog min spade!"     "Men jag hade den först!"

Visa att du accepterar barnets känslor, visa att du förstår.

"Det är klart att du blev arg, behövde du den till att bygga vägen?....."

Blev du arg när han tog spaden från dig?  Behöver du också en spade?"

det kan aldrig vara fel att känna sig arg.

Det är inte heller förbjudet att bli osams.

Men det är FÖRBJUDET att slåss när man är arg.

  *   Viktigt att visa att man tror att barnen kan lösa sina

       konflikter.

  *   Viktigt att båda får berätta utan att bli avbrutna, och

       att lyssna på varandra

  *  Viktigt att de tränar sig att berätta hur det känns /

      att sätta ord på känslor.

  *   Viktigt att trösta båda och att inte belägga någon med

       skuldkänslor.

  *    Viktigt att lära barnen att lösa sina konflikter utan

        att slåss!

  *    Viktigt att hjälpa dem som blir rädda när de gjort

        något tokigt.

  *    Lär barnen att titta på varandras ansiktsuttryck,

        under konfliktens upplösning.

  *     Lär barnen att man behöver inte tycka precis likadant

        för att bli sams.

  *    Låt barnen titta på varandra och fråga varandra om

       det känns okey?

   *   Lär barnen att ha konflikter är inte något otillåtet.

   *    Lär barnen att det är förbjudet att slåss,

         men tillåtet att stampa i marken och skrika när man

         är arg.

De behöver hjälp med att förtydliga konflikten och med att lösa den.

 Tex.

    Han vill ha den här bilen………,     och du också…………..,

    Hur ska vi göra då………?             Har ni något förslag…..,?

    Kan du svara Olle..........?              Hur tycker du osv....

  Jag brukar säga till barnen att det här är en FÖRSKOLA och att vi vuxna i förskolan ska lära barnen att inte slåss när de blir arga.

           FÖR DET ÄR FÖRBJUDET ATT SLÅSS !!

I förskolan är det vi vuxna som säger till barnen att det är förbjudet att slåss

I skolan kan polisen komma och säga till att barnen inte får slåss.

Då kommer de i fängelse säger ofta ett barn.

"Nej svarar jag, men om man slåss när man är vuxen, så kan man få fängelse eller böter"

Ibland gör barn dumma saker mot varandra, som de vet att vi vuxna inte tycker om och som de kanske i efterhand självaupptäckte var fel.

Ofta hör vi då barnet i förbifarten mekaniskt utropa FÖRLÅT,sen är allt okey!

Men är det okey för det drabbade barnet?

Titta vidare på sidan ATT GÖRA FÖRLÅT, hur vi på min förskola jobbar med detta.

       Tillbaka

                            grafiken har jag köpt av