Styv av avtorkad trolldeg och
målarfärg
utmärker sig en frottehandduk på en
av metallkrokarna
Angoragarn på en vävpinne
smekte nyss en barnarm
och vävramen ligger glömd i en
soffa.
Jag har vettextrasan i handen
och persiennränder i nacken
när jag stänger fönstret för
natten.
På väggen ler tjugotre
barnmålningar mot mig
på golvet virvlar en färgglad
dammråtta förbi.
Det är så tyst att jag kan höra
mina andetag igen.
En dag har vi delat vi människor,
stora och små
och alla har vi känt något, sagt
något, hört något, lärt något.
Jag spolar en kissig toalett i
detta fantastiska hus, slott, katedral, lustbåt
Ja som är och blir det vi gör det
till men som utan oss
inte är någonting annat än fyra
väggar och ett tak,
försöker att inte tänka på det vi
inte hann med idag
utan på allt vi faktiskt gjorde.
Förlåter mig själv.
Förskolefolk är faktiskt bara
vanliga människor tänker jag
i nästa andetag ställer jag upp nya
mål för morgondagen
passande en superhjälte.
Larmar på. Utanför i höstkylan kör
jag ner händerna i fickorna
där får fingrarna hela vägen hem
samsas med, fem legobitar, ett par
sandiga barnvantar, en hårsnodd och
en liten trasig leksaksbil
God natt "Fullersta förskola" och
sov gott!
Ingrid J. 2005-08-25
MASKROS
Jag såg
en ensam maskros växa
bland gatstenarna
i ett hörn
Det var som att se
att solen själv
stigit ner
för att visa
att dess värme
och liv
är starkt nog
att betvinga
och övervinna
det som syntes
oövervinnerligt
författare okänd
Tillbaka
